Skulle bli i Berlin. Men höst o vinter träningen flöt på bra, så jag tog ett par stöl och anmälde mig till Sthlm! Och tänkte nu kör jag igång med långsträckor, pyttsan FÖRKYLNING tack för det. Kom igång igen men det var tungt. Långlöpen blev 7-10 km. Istället för 15-25km. Sedan blev det Maj = Göteborgvarvet åkte ner och kom runt förbättra min arma tid från fjol med ett par min, men det var tungt och trångt. Hem och träna men det gick bara tyngre o tyngre.
Anmälde mig till karnevals loppet (4,5 km) kom knappt runt,
tänkte nu är det KRIS 1 VECKA KVAR!!!!!!!!
Dagarna gick rätt som det var stod man där med nummerlappen på bröstet.
När man står där och hör alla prata om hur mycket dom tränat och vilka tider
dom tror att dom ska prestera då får man sig en rejäl funderare klarar jag
detta hur ont kommer jag att ha, det är ju långt och lite till. VA TUSAN GÖR
JAG HÄR, IDIOT DU SKULLE HA STANNAT HEMMA tänkte jag. Vände mig om till broder
och sa att jag kör ett varv sen struntar jag nog i det här, då har jag i alla
fall prövat. Han övertala mig att GÅ ut lugnt och skita i tiden huvudsaken var
att jag tog mig runt. Fick syn på bröderna Öberg i fållan samtidigt som jag såg
massa vimplar med tider komma in framför oss. 5 TIM fastna mina ögon för och
tankarna kom jag borde kunna haka på honom ett varv så får jag börja gå sedan.
Sagt och gjort starten gick jag fick kontakt med min gubbe på en gång. Efter
ett par km så kändes farten helt okej och tankarna på att bryta var borta, rätt
som det var kom 10 km skylten och jag skratta det var den lugnaste mil jag
sprungit. Loppet fortsatt i samma mak, när man är här bak i ett lopp så pratas
och skrattas det otroligt mycket det berättas historier om andra lopp som folk
sprungit man glömmer bort tid och rum. Men sen hör man en speaker som talar om
att man närmar sig BRON men den var inte farlig det var tyngre sen uppför
Fleminggatan. Kom sen utför backen vid Odenplan fick syn på Mor o Far och fick
lite info om er andra Hoforsare. Plötsligt braka det till på vänstra körfältet
där kom x-2000 (eliten) vilken fart dom har man kände sig som ett gammalt och
trött ånglok sen spred sig en liten oro i kroppen hur långt och länge har jag
varit ute kolla klockan o km skyltarna, ville inte bli varvad av Holmkvist det
var tungt ändå att veta 1 VARV KVAR, fick syn på stadion (och pusta ut ingen
Holmkvist). Djurgården närma sig, vilket tråkigt parti av banan lite folk och oinspirerande
löpområde (tycker jag) passera Grönan nu blev det folk o liv igen. Slussen o Söder
va härligt, folkfest och många hejarop (kan det vara för att jag hade bajenkeps
BAJEN ÄR BÄST). Strax milen kvar då kände jag en sten i skon klev av och SATT
mig ner för att få ur den sen skulle man upp igen aj aj aj nu blev det tungt
men publiken hjälpte till med sina rop och kroppen börja röra sig sakta framåt
igen. Borta var nu min 5 tim gubbe och hans följe dum som man är försökte man
jaga ikapp till följd av att orken tröt (den lilla som fans). Nu blev det en
plåga hitta inte något bra tempo fick gå mer än jag sprang, kolla klockan
skulle jag hinna innan dom stängde målet? Kändes inte så när Fleminggatan dök
upp för andra gången vilken pärs. Odengatan var ett stort mörker blicken rakt
fram, tankarna sa du ska i mål. Publiken hörde jag knappt det var full
fokusering framåt inte gå för länge. 40
km vakna till igen fick syn på
föräldrarna (tur att man sprang just där). Sturegatan och STADION var i sikte,
nu var det klart, drog ner på tempot till gång, lära spara krafterna till
SPURTEN inne på stadion. Målet vilken känsla JAG KLARA DET!!!!!!!!!!!!!!!! Tiden är jag nöjd med (5.05) Nu är siktet
inställt på Berlin med lite mer träning och en mara i ryggen så får ni se upp
där framme i leden. MVH/Bengt”sköldpaddan”Larsson